Hormonet leptin är mest känt för att det ger mättnadskänsla. Det kallas därför ibland för just ”mättnadshormonet”. Ju högre nivåer av leptin man har desto mättare känner man sig vanligen.
Leptin bildas främst i fettvävnaderna, men mindre mängder bildas även i andra delar av kroppen. Efter utsöndring från fettvävnaderna transporteras leptin med blodet till hypotalamus i hjärnan. Här påverkar leptin vilka mättnadssignaler som hjärnan skickar ut.
Nivåerna av leptin varierar under dagen. Leptinnivåerna i kroppen påverkas bl a av generna, mängden kroppsfett och kaloriintaget.
Även om leptin är känt som ”mättnadshormonet” har det även många andra funktioner i kroppen. Det påverkar t ex när man kommer in i puberteten, inflammationsnivån och immunförsvaret.
Oblans av leptin
Forskning har visat att nivåerna av leptin är betydande vid utvecklingen av fetma och flera av dess följdsjukdomar. Leptinnivåerna är vanligen högre hos personer med högt BMI och mer fettvävnad, dvs överviktiga personer. Det här kan verka motsägelsefullt i och med att leptin anses vara ett mättnadshormon. De senaste årens forskning har dock visat att överviktiga personer ofta lider av leptinresistens. Detta kan förklara varför överviktiga personer inte känner sig mätta trots höga leptinnivåer.
Nästa inlägg handlar om vad forskare hoppas att mer kunskap om ghrelin och leptin ska leda till.
Du kan läsa hela serien om ghrelin och leptin här!
Källor:
Klok, Jakobsdottir och Drent (2007) ”The role of leptin and ghrelin in the regulation of food intake and body weight in humans: a review”, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1467-789X.2006.00270.x/full
Pradhan, Samson, och Sun (2014) Ghrelin: much more than a hunger hormone, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4049314/
Sato, Nakamura, Shiimura, Ohgusu, Kangawa och Kojima (2011) The Journal of Biochemistry, Volume 151, Issue 2, 1 February 2012, Pages 119–128, https://doi.org/10.1093/jb/mvr134