Ghrelin kallas ibland för ”hungerhormonet” iom att det stimulerar aptiten. Nivåerna av detta hormon ökar före en måltid och minskar efter att man ätit.

Ghrelin produceras främst i magsäcken och transporteras sedan med blodet till hypotalamus i hjärnan. Det är i första hand just hypotalamus som reglerar kroppens energiintag (dvs mättnads- och hungerkänslor). Dessutom skickas signaler ut från hypotalamus om hur mycket energi (dvs fett) som kroppen ska lagra. Ghrelin påverkar alltså i stor utsträckning vilka signaler angående detta som hjärnan skickar ut.

Även om ghrelin har blivit känt som ”hungerhormonet” har det även flera andra viktiga funktioner i kroppen. T ex påverkar ghrelin utsöndringen av tillväxthormoner.

Oblans av ghrelin
Ghrelin påverkar alltså vilka hungersignaler som hypotalamus skickar samt hur mycket fett som lagras i kroppen. Obalans av ghrelinnivåerna har visat sig vara en betydande orsak vid utvecklandet av fetma, insulinresistens och diabetes. Den främsta orsaken till detta är hormonets påverkan på födointaget, dvs hur mycket man äter.

Enligt studier kan sömnbrist rubba ghrelinnivåerna. Detta kan i sin tur vara en bidragande orsak till fetma. Det finns även teorier om att det finns samband mellan rubbade ghrelinnivåer och utvecklandet av ätstörningar. Mer forskning behövs dock inom detta område.

Ofta anses leptin vara ghrelinets motsatshormon. Mer om detta ”mättnadshormon” kommer du att få lära dig i nästa inlägg.

 

Här hittar du alla inläggen om ”hungerhormonet” ghrelin och ”mättnadshormonet” leptin! 

 

Källor:

Klok, Jakobsdottir och Drent (2007) ”The role of leptin and ghrelin in the regulation of food intake and body weight in humans: a review”, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1467-789X.2006.00270.x/full

Pradhan, Samson, och Sun (2014) Ghrelin: much more than a hunger hormone, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4049314/

Sato, Nakamura, Shiimura, Ohgusu, Kangawa och Kojima (2011) The Journal of Biochemistry, Volume 151, Issue 2, 1 February 2012, Pages 119–128, https://doi.org/10.1093/jb/mvr134