“Du är inte vad du äter – du är vad din kropp kan ta upp.” Enligt denna devis räcker det alltså inte med att äta nyttig och näringsrik mat för att må bra. Kroppen måste även kunna bearbeta och absorbera näringen. För att kroppen ska kunna göra det krävs i sin tur att matspjälkningen fungerar bra.
Det senaste inlägget var en lite kortare översikt över hur matspjälkningen fungerar. För den som vill lära sig mer om detta ämne kommer här första delen av en fördjupning.
Förutom vatten innehåller maten proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. Alla dessa näringsämnen är viktiga för olika funktioner i kroppen. För att cellerna ska kunna tillgodogöra sig den näring de behöver krävs både att man äter mat som innehåller tillräckligt med näring – samt att kroppen klarar av att ta upp denna näring.
Det är genom matspjälkningssystemet som maten både bryts ner samt absorberas. Proteinerna, kolhydraterna och fetterna i maten måste brytas ner i mindre beståndsdelar innan kroppen kan absorbera dem. Även vissa vitaminer och mineraler måste bearbetas innan kroppen kan tillgodogöra sig dem.
Matspjälkningskanalen kan ses som ett långt rör och består av munnen, svalget, matstrupen, magsäcken, tunntarmen (vars första del kallas tolvfingertarmen) och tjocktarmen – inklusive ändtarmen. Matspjälkningskanalen anses ibland vara utsidan av kroppen – och det är främst i tarmarna som näringen absorberas. I tarmarna är det endast ett cellager som skiljer insidan av tarmen (dvs utsidan av kroppen) från insidan av kroppen.
Till matspjälkningssystemet hör även vissa körtlar som utsöndrar vätskor, vilka hjälper till med matspjälkningen. Exempel på dessa är körtlar är spottkörtlar, bukspottkörteln, levern och gallblåsan.
Munnen
Matspjälkningssystemet börjar aktiveras redan när man tänker på mat eller känner doften/smaken av mat. Själva nedbrytningen inleds dock i munnen där maten tuggas och blandas med saliv. Tungan hjälper till att skyffla runt maten så att allt blir tuggat. Saliv utsöndras från spottkörtlarna och blandas med maten i samband med tuggandet. Saliven innehåller bl a enzymet amylas som kemiskt börjar bryta ner stärkelse ( dvs en viss sorts kolhydrater). Tuggar man tillräckligt länge på stärkelserik mat bryts alltså stärkelsen ner till sockerarter redan i munnen. Detta är förklaringen till att t ex grovt, osötat bröd börjar smaka sött när man tuggar det tillräckligt länge.
Magsäcken
Maten fortsätter sedan via svalget och matstrupen ner i magsäcken. Här knådas maten och blandas med magsaft. Medan kolhydraterna började brytas ner kemiskt redan i munnen, finns det i magsaften enzymer som på liknande sätt börjar bryta ner proteinerna och fettet.
I magsaften finns även saltsyra, som gör miljön i magsäcken väldigt sur (pH 1-2). Den sura miljön innebär att många bakterier (som skulle kunna vara skadliga senare under matspjälkningen) dör. Ett slem skyddar hinnan av magsäcken från den sura miljön.
Nästa inlägg kommer att handla om tarmarnas betydelse för matspjälkningen och absorberingen av näringsämnen. Det här inlägget ingår i Hälsodjungelns serie om matspjälkningens funktion och betydelse. För att vara säker på att inte missa de kommande inläggen kan du börja prenumerera på blogginläggen eller gilla Hälsodjungeln på facebook.
De kommande inläggen i denna serie kommer bl a att besvara frågorna varför man bör tugga sin smoothie och varför man ofta måste gå på toaletten efter frukosten.
Är du intresserad av tarmflorans betydelse för välmåendet kan du fördjupa dig i det här!
Källor:
Föreläsningar om matspjälkningen med Agne Paulsson. Del 1-13. Publicerad på Youtube i december 2016, https://www.youtube.com/watch?v=2DDkBRFLa40&t=3s
Christenson, Ingrid och Sundling, Ing-Marie (2010) Näringslära. Liber
Johansson, Ulla och Blücher, Anna (2014). Näring och hälsa. Studentlitteratur.
